!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Ella 1978

Några minnen med vår första båt och lite om Källö

1926 började far att tänka på att skaffa sig en båt. Vi hade varit med

en granne ett par söndagar på Rivö. Det var en lång resa för oss barn,

från Säveån ut till härliga bad och lekar, det var en upplevelse för oss.

En dag hade far köpt en motor som han placerade i ett skåp i köket.

Det var början.

Sen på vintern var han och köpte en livbåt som hade varit med om en

hel del. Men med mycket arbete och lite kunskap blev det ruff och lite

inredning. Motorn kom i båten som nu var döpt till Gerd efter lilla-syster.

Första resan gick till Rivö, bogsering hem, men förväntningarna var

stora inför nästa helg, och det gick ju bättre och bättre. Sommaren

därpå hade det kommit till lite bättre grejor, och vi låg ute ett par

nätter. Rivö var nästan samlingsplatsen för Säveåns och Gullbergsåns

båtar.

1929 blev det långtur för Gerd. Vi skulle vara på Lilla Brattön i 3

veckor. En familj som bodde granne med oss skulle också dit, alla

tyckte det skulle vara bra att ta båten dit med alla grejor som vi skulle

ha med oss. Det var ingen som kunde något vidare om navigation,

men efter övernattning på Instön, kom vi efter mycket möda till

Brattön. Det blev en resa som sent skulle glömmas.

Ett antal båtägare i Säveån och Gullbergsån samlades ibland till

gemensam utfärd, det blev ofta till Rivö. Sen blev det gemensam tur

någon gång till Vrångö. Vi samlades då vid pålvirket vid gasklockan,

en båt blev utsedd till ledare eller eskaderbåt. Ute på Vrångö hade vi

kul med lekar för både barn och äldre.

Sedan var det några båtar som hade ankrat vid Källö, så det blev känt.

GMBF som då var några år hade tur och fick arrendera en bit av ön

och arbetet kom igång därute.

En pontonbrygga kom till, den gjordes iordning hemma och

bogserades ut med villig hjälp av någon av de större båtarna. Det var

en besvarlig bogsering, ett av faten gick sönder och bryggan borjade

luta betänkligt. Ut kom den emellertid.

Ute på Källö var villiga arbetare som började att spika var första

dansbana, musiken satte de i ett hörn och riggade upp en presenning

som lite skydd.

Kiosken som Gerda och John Sköld skötte var inte någon lyx, inget

golv, bara gräset, dåliga presenningar till både väggar och tak. Men så

roligt vi hade.

Så småningom fick klubben köpa området på Källö. Hjalmar och

Johanna Bergkvist i båten Ing-Lis hade haft tur och vunnit på lotteri,

de lånade ut pengar till köpet, mot att en del medlemmar satte sina

båtar i pant. Det blev ett pratande och ett åkande till Styrsö, men

äntligen blev det klart, och mer arbete påbörjades.

Det var ett dansande på lördagarna, vi var flitiga att slita skor. Sen

något som man måste komma ihåg, just att alla föräldrarna hade roligt

när ungdomarna dansade, alltid var mammorna med vid dansbanan,

papporna var med i kommittén, skulle svara för ordningen vid bryggor

och i parken, ofta kom de förbi för att ta sej en svangom med sin tant,

och många glada skratt ekade runt dansbanan och från båtarna sällan var det något bråk.

Där hade samlats mer och mer folk på vår ö, det blev snart dags att göra något åt bryggan, den började

bli skral, arbete saknads aldrig. Sedan inköptes gaslampor som tändes och hissades upp i stolpar, de

krånglade ibland, men vi tyckte vi fått det fint, jag tror det var 3 stycken vi hade.

Sen vara årsfester skall vi väl inte glömma. Pappa hade lite med några

gubbar på SKF att göra, han fick låna och ansvara för tjänstemännens

matsal inne på SKF:s område. Där var både äldre och yngre med,

dansade, åt och drack och hade roligt. Sedan blev det andra ställen för

festerna: Sprängkullsgatan, Norra Allégatan, Coldin m.fl.

Så kom den dan när Bergkvist ville ha sina pengar. Då hade vi väl

dansat ihop lite pengar och sedan fick medlemmarna köpa andelar for

25 kronor stycket for senare inlösen, så allt ordnade sej. Vintertid

ordnades arbetsresor, många ganger i full snöyra, vi får vara glada att

alla kom hem efter dessa resor.

Under denna tid fungerade styrelsen även som nöjeskommitté, men

alla hjälptes åt. Några var valda att sälja dansbiljetter, 2 timmar var.

Sedan kom danspolletterna. Dessa skulle stansas ut av plåt, pappa fick

lana stansverktyg från SKF och gjorde dem efter arbetstidens slut.

Midsommar på Källö har alltid varit lek och skoj, gamla och unga har

sprungit i säck, burit vatten och ägg, sen dragkampen mellan Säveåns

och Hisingens lag.

Ett annat litet minne: nar vi dansat och haft roligt för säsongen skulle

ju detta firas. Sångkören Timod var en sångkör med metallare, dom

ställde upp. Hämtades på Saltholmen, hade med sej sina familjer.

Några fick vara i en båt några i en annan. Sa kom då slutklämmen när

ledaren tog stämpipan och dessa Sångare klämde i.

Sen tack och farväl och väl mött till en ny båtsommar. En båt fick föra

eskadervirnpel och alla följdes åt, en lade till här och en där vid sina

bryggor vid hemmahamnen.

År 1938 fick vi besök av Oslo Arbetarbåtförening. De hade fått lägga

till i GKSS hamnen. Vi lotsade ut dem till Källö i en lång eskader. Det

var små snipor med små ruffar och kapell. Vi hade då sedan några ar

fått det så bra, så varje båt hade vindrutor och hemsydda kapell. Sen

hade många fått råd att köpa tält för barnen växte ju och tog mer plats.

Vi fick det bättre och bättre, så småningom kom elverk. Det var några

medlemmar som förstod sig på detta, maskin blev köpt och huset

uppmurat och allt fungerade tillfredsställande.

De sista åren elverket var i drift, sköttes det av en därför vald

kommitté. Nar ljuset på lördagskvällarna började dala skyndade någon

genast upp till elhuset for att fylla på mer bränsle. Ett bygge för ny

kiosk och med rum för musiken hade också under aren hunnit med att

byggas, snickare och hantlangare hade jobbat for fullt.

Men sen kom kriget i september 1939 och då blev det stopp på

bensinen, men till Källö skulle vi i alla fal l

Några familjer blev Källö trogna hela tiden. Båtar bogserades ut och

vi måste under hela denna tiden ha tillstånd och kort för att få vistas i

skärgården. Där blev ett gäng som varje vecka tog sej ut till Styrsö och

sedan i en dålig eka över till Källö, köpte kupongfritt och trivdes.

Elon och jag hade under denna tid en segelbåt som hette Bris. Den

användes många söndagseftermiddagar till att transportera många av

medlemmarna från Kallö till Saltholmen. Vi var ända upp till 18

personer plus packning i båten vid dessa tillfällen.

Sen blev det gengas på båtarna. Pappas var en av dem. Kalle Svensson

var med där och skötte grytan, han körde ju bil på vardagarna så

kunskap fanns.

Ja, ni skulle sett matlagningen. En burk till spis som eldades med

gengasved och alla kokade potatis gemensamt det tog ju en stund men

blev färdigt till slut. Ett par små segeljollar som vi hade, fick fungera

som transportmedel nar vi skulle handla på Styrsö. Vi fick då anpassa

måltiderna efter hur mycket vind det var vid tillfället

Men ute på Källö fortsatte arbetet. Vattendammen kom ju till under

dessa år. Det är nog ingen i dag som kan tänka sej hur många

skottkärror som kördes innan vi kom så långt att det blev vatten. Vi

hade fest med kaffe och tårta uppe vid dammen en söndag när allt var

klart, en minnesplatta blev placerad och en låda blev inmurad

innehållande dagens tidningar, småpengar och namn på dem som

grävt dammen.

Men under denna tiden blev det ju inga pengar till var ö. Så kom

metallstrejken och det blev många som försökte utnyttja den tiden till

arbete därute.

Bl.a. fick några köpt en liten bit för egen del därute, vilket inte

uppskattades av alla. Men dessa gamla ville ju inte släppa sina

intressen för GMBF, tvärtom.

Nar sedan kriget var slut, kom så dansen igång. Det blev ju inte så bra

alla gånger med musikanterna., men det var ju ett steg framåt.

Nya toaletter kom till efter mycket arbete, nya klubbhuset och ny

dansbana, alla var villiga och hjälpte till.

Det blev fester på midsommar och årsfester efter hand. Sedan hade en

del barn till medlemmar hunnit växa upp och fick efter träning och

ledning hjälpa till med underhållning på kräftsexa och avslutning. Så

hade vi Källö barnens dag vilket var uppskattat. Nöjeskommittén hade

då som nu, lotterier och fick ihop pengar till diverse förbättringar.

Första grejen blev en bår, den har som väl är sluppit att användas i

större sammanhang. Sen blev det porslin och bestick till klubbhuset.

Klubbens ekonomi tillät inga frakter på den tiden. Vi hade en motorbåt

som hette Irene, där fick mycket plats plus oss själva. Motom till

elektricitetshuset placerades på akterdäck när den varit inne for översyn,

en tombola var med en annan lördag. Virke som behövdes transporterades också ut med medlemmarnas egna båtar.

Våra barn har haft glädjen att få vistas på Källö sen de varit små.

Innan det blev modernt med snurror, rodde de var dag till Styrsö för

att handla. Flickorna fick många plånböcker med sig med lapp i varje,

för båtar som låg kvar under veckorna när pappa var i stan och

jobbade.

Sen roade de sig med roddbåtar vilka seglades med filtar och lakan

och en åra till mast. Ungarna hade kul och som väl var hände det inget

tråkigt.

Något som vi alltid ser fram emot är den tiden när blåsippor, vitsippor

och gullvivor börjar blomma. Det är något man minns.

Sen små har barnen alltid vetat att bara titta på detta vackra vi har, vi

är väl nästan ensamma i södra skärgarden om denna flora.

Under åren som gått har vi ju haft återkommande gäster. Roddar-pojkarna kom ju varje ar och tältade. De var alltid friska, käcka ung-domar, alltid villiga att ta ett tag där det behövdes, lärde smågrabbarna

simma och klara sig i vattnet.

En lördag hade vi besök av Svenska Livräddningssällskapet. Dar var

en fin grej for simsporten. Det var också att hämta dem och sedan

frakta hem dem med medlemmarnas båtar.

Sen hade vi våran farbror Andolf som underhållare, han fyllde många

pauser med sina visor och glada historier som han drog på sitt eget

lilla sätt.

1977 Jubileumsåret på Källö är något vi måste komrna till. Där kom

den ena överraskningen efter den andra. Vi får nog aldrig uppleva igen

en sådan lördag som nar det var så kallad Pubafton, med förtäring och

sommarens gäst nummer ett Sonja Hedenbratt som gjorde entre och

tog oss alla med storm.

Sedan hade vi fatt vatten till stugorna, efter sammanträde blev det

bestämt att även GMBF skulle vara med i detta, vilket väl också skall

noteras.

Nu är många av de gamla borta, en del barn och barnbarn är kvar och

det pratas ofta minnen när vi kommer tillsammans. Det är underbart

att Källö har blomstrat upp som förr.

Så får vi hoppas att den anda som nu råder skall få bestå, detta är en

önskan får oss som varit med sen allra första sommaren. Min gamla

pappa lämnade efter sej ett ord som jag gärna vill lämna till GMBF:

Tack för allt roligt och all glädje vi haft tillsammans, må så vår ö få

vara till glädje i många år och få stanna kvar hos medlemmarna.

Sen till den sista sommaren med dessa gamla och nya medlemmar

som jobbat på ett underbart sätt. Det har verkligen varit roligt att gå

ner på lördagskvällen, trots att man inte som förr orkat med att dansa,

men man har fått skratta vilket vi alla behöver.

ELLA JOHANSSON DECEMBER 1978

Utskriftvänlig version

Reklam

http://svenskasjo.se
http://www.tylo.se/