!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Föreningen

En historisk återblick.

Nedtecknad av Robert Andersson

 

Följande text är hämtad från protokoll och jubileumsskrifterna från föreningens 30 och 50 års jubileum.

Göteborgs Motorbåtsförenings historia går tillbaka till 1927. Den 10 februari detta år samlades 10st motorbåtsägare på kafé Rosenhill och beslöt att bilda en förening som fick namnet Motorbåtsföreningen. Syftet var att ta tillvara motorbåtsägarnas intressen. De gemensamma intressena utgjordes främst av båtplatser, inköp av färger, lacker och andra båtförnödenheter.

Styrelsen tog genast upp några frågor med Göteborgs Hamnstyrelse om lejdare till båtplatserna i stora hamnkanalen samt en lampa vid Brunnsparken. Många hade då sina båtar i Gårda ovanför slussarna.

Den 17/8 1928 anordnade föreningen en första månskenstur runt Hisingen. Man förväntade sig tydligen att månen skulle vara uppe väldigt länge.

Den 7/12 1928 beslutades vid ett möte att ändra namnet på föreningen till Göteborgs Motorbåts Förening (GMBF) och i samband med detta ändrades även mössmärket som varit med från starten. Antalet medlemmar hade nu vuxit så att en medlemsmatrikel upprättades. Men det var inte bara att ha båt. Man skulle ju veta hur man går på sjön, så under hösten 1929 ordnades en kurs i navigation. I brist på uthamn fick man tidigt på våren lägga upp ett färdprogram för hela sommaren.

För ett år var programmet:

1. Färd till Kungälv. Givetvis startade man tidigt, kl. 06:30.

2. Navigationsövning i skärgården.

3. Marstrandstur

4. Ny Kungälvstur. Denna gång i samband med Roddföreningens regatta.

5. Vrångötur.Man var då framme i augusti månad och vad var då

    naturligare att detta även fick bli kräftsexa.

Under en av Kungälvsturerna hände sig följande episod. En driftig försäljare slog följe med föreningens eskader och saluförde öl och säkert en och annan läskedryck. De kvinnliga deltagarna i utflykten reagerade emellertid på det bestämdaste mot ölbåtens närvaro och det hela slutade med att styrelsen förbjöd ölbåten att närvara vid färderna.

 

I början av 1930 fick GMBF av Drätselkammaren hyra ett område vid Kolån för att där ha varv och hamn. Här har vi föregångaren till de två varven i Säveån. Tillkomsten av Säveåvarvet får tillskrivas den energiska styrelsen med Jan Adolfsson i spetsen. Kraven på en egen samlingsplats i skärgården började ställas bland medlemmarna. Medlemmarna Martin Eriksson och Oscar Olsson fick i uppdrag att undersöka möjligheterna till en samlingsplats i skärgården. På ett möte iden 10/9 1931 rapporterade Martin Eriksson att ett område på St Källö fanns till uthyrning. Man var redan nu optimistisk nog att vilja köpa området för 7000 kr, men försiktiga generaler manade till långsam marsch.

Den 13/9 samlades några båtar vid Rivö fyr för en färd till Källö för att titta närmare på området. Ordinarie möte beslutade att skicka en man till markägarna. 1932, den 10/2, skrevs ett hyreskontrakt på 5 år och 150 kr betalades för det första året. Trots att St Källö ännu bara var förhyrd lade ordföranden på marsmötet 1932 fram förslaget att arbetsplikt skulle införas ute på Källö. Redan från början av föreningen tid på Källö stod det klart att var och en skulle göra alla de tjänster som föreningen behövde, alla inom sitt fack. Detta är förklaringen till att så mycket har kunnat skapas med så relativt små medel och av så få.

 

Vid oktobermötet 1932 meddelade ordförande att förhandlingar om köp av St.Källö kommit så långt att den ena av ägarna, det var två stycken, hade gått med på att sälja sin del till föreningen. Föreningen beslutade att köpa den delen. När klubban fallit och beslutet var ett faktum stod man inför problemet med finansiering. Man beslutade att sälja andelar, en eller flera, till medlemmarna för 25 kr per styck. Föreningen utfärdade andelsbevis, som så snart ekonomin tillät skulle lösas tillbaka årsvis efter lottning. Detta förslog dock inte långt. Men när nöden var som störst  hade Bergqvist vunnit pengar och han var villig att låna ut pengarna mot att styrelsen och några medlemmar satte sina båtar i pant.

 

Trots allt arbete hade man tydligen en del fritid för i ett protokoll talar man om ett förslag att föreningskassan skulle utbetala 10 kr för inköp av en sparkboll så att man kunde idka lite idrott. Det blev emellertid avslag på denna begäran. Däremot införskaffades så kallade känguruhoppor till barnen. Den första Källökommittén har anor sedan 1932 då den tillsattes för att ordna nöjestillställningar.

 

Föreningens medlemmar med styrelsen i täten satte igång med friskt humör och aldrig såg man något hopplöst. Källö ekade av glada hejarop och fruarnas vänliga inbjudan, ”Kom så får ni kaffe gubbar”. Det blev dansbana, bryggor, läskedryckskiosk och varje lördagskväll var det dans.

Belysningen ute på Källö  var på den tiden ordnad med strumplampor som drevs med fotogen. Sedan en olycka inträffat bestämdes att ordna med elektrisk beslysning och 1938 konstruerades en generator och motorhuset murades upp. I december 1938 ändrades stadgarna så att varje medlem blev skyldig att, efter kallelse, utföra minst ett dagsverke på Källö, givetvis då med undantag för damer, överåriga och sjuka.

 

Så kom krigsåren. Dennna tid var inte särskilt munter för GMBF. Ingen bensin, förbud att segla hur som helst o.s.v. men tro inte att de hindrade medlemmarna från att ta sig till Källö ändå. Enda möjligheten att åka motorbåt då var med gengas. Ett par tre medlemmar utrustade sina båtar med gengasagregat bl.a. Kalle Svensson. 

1938 beslutades att försöka ordna vatten på Källö. En skalsandsfördjupning grävdes ut och blev till en vattendamm på 600 kubikmeter.

En ledning drogs från dammen ner till ett sandfilter för att rena vattnet. Sandfiltret står fortfarande kvar och dammen är fylld med vatten. Guldfiskar planterades in på 70 talet och finns fortfarande kvar. Toalettfrågan skulle också lösas. Detta ordnades så att byggnaden placerades en bra bit ut i vattnet så havet och de friska vindarna ordnade resten av frågan.

Krigsåren och dess hårda isvintrar for illa åt med bryggorna på Källö. Ängen växte igen och hela området var efter kriget i stort behov av upprustning. 1948 startade arbetet med friska tag och en ny styrelse. Men inte bara villiga händer behövdes utan också pengar. Under kriget hade medlemsantalet sjunkit till ett 30-tal. För att ordna saken togs en extra utdebitering ut med 10 kr per år.

 

1948 började Källö anta en skepnad som vi kan känna igen även idag. Material till en ny brygga och dansbana fraktades ut och byggnationen startade. Efter mycket möda och slit bland medlemmarna stod anläggningarna klara så att flaggan kunde hissas på en vitlackad flaggstång på pingstaftons förmiddag. Mössmärket ändrades från det guldbroderade till en emaljerad vimpel. (I mitten på 70 talet gick vi tillbaka till det guldbroderade märket.) 

1949 började talet om en ett mycket stort arbete. Det var en WC anläggning med nedspolningssystem och septiktank. Arbetet startade med det som inte kostade några pengar, grävning och sprängning för tanken. 1950 fortsatte arbetet på anläggningen och 1951 stod den till allas glädje färdig.

Det började pratas om en klubblokal och planeringen tog allt fastare former. En stor sten som låg framför kiosken, som det sagts många fula ord om därför att man gick och snavade omkull på den, sprängdes bort. Det var ingen liten sak den räckte till grunden för det nya klubbhuset. Byggnadstillstånd söktes och beviljades, material och övriga detaljer införskaffades. Ett mötesbeslut togs på att låta snickare resa huset. Snickare på Köpstadsö kontaktades och man fick ett pris på 1700 kr. Men då arbetet inte kunde börja förrän i oktober beslutades att sätta igång själva. De som byggt sina sommarstugor på ön tillfrågades om hjälp och sedan murare, som var medlemmar i föreningen, rest grunden startade arbetet med snickeriet en söndagsmorgon kl 07:00. Arbetet fortsatte, det var ju semester, och klubblokalen färdigställdes. I och med att föreningens anläggning utvecklades ökade också behovet av underhåll vilket tagit många arbetsdagar i anspråk under åren.

  

1971 installerades telefon i kiosken. Nästa riktigt stora arbete var att ersätta den gamla träbryggan med en ny. Den nuvarande bryggan byggdes med järnvägsräls av Brännö Bryggteknik 1972. Detta att låta någon bygga bryggan innebar ju att det tog styggt i kassan men föreningen gick iland med detta. 1976 förlängdes betongbryggan med en järnkonstruktion (kranarm).

Vattnet som vi klarat med hjälp av dammen och sandfiltret hittills ersattes med en vattenanslutning till stugföreningen. Detta arbete genomfördes på arbetsdagarna 28,29,30 maj 1977. Stugföreningen hade tidigare lagt en vattenslang över till Styrsö.  Föreningens båt Önnereds Queen inköptes 1978. Större delen av köpeskillingen skänktes av en anonym medlem.

Vattendjupet i vår hamn blev ett problem efter igenslamning och att storleken på medlemmarnas båtar vuxit, flera har dessutom segelbåtar numera, därför genomfördes en muddring av hamnen 1979.

 

Som de flesta av er säkert kommer ihåg infördes ett nytt sjöutmärkingssystem 1980, kallat System A. I samband med detta ordnade föreningen utbildning för intresserade medlemmar på Källö.

 

På ett extra styrelsemöte 1984 beslutades att GMBF skulle lägga en egen vattenslang till Styrsö. Detta arbete utfördes av medlemmarna själva och till och med egen dykare och var klart 1985.

Föreningen arrangerade flera eskaderseglingar under 1984 gästades bl.a. KMS med sin hamn på Nordön och Krokholmen vid Älgö.

Mycket underhållarbete har genomförts på vår klubblokal genom åren. Bland de större kan nämnas att ett nytt yttertak i plåt lades 1988.

Flera av våra medlemmar började bekymra sig för vår kranarm (förlängningen av betongbryggan) så 1991 förstärktes bryggan med en ingjutning och stöd ner till botten av den nedre balken.

Åren går och underhållsarbetena dominerar.

Miljömyndigheterna började intressera sig för vår toalettanläggning, efter en inventering i skärgården 1999. Föreningen fick ett föreläggande att ordna med bättre rening av vårt toaavfall. Trekammarbrunnen som används i många år dög inte längre. Efter utredningar och mycket tankemöda kom styrelsen fram till att det bästa alternativet för GMBF var att lägga en avloppsslang till Styrsö för anslutning till avloppssystemet där. År 2000 fick vi dispens att använda vår gamla anläggning. På hösten 2000 grävdes det ner slang över ängen till andra sidan Källö.  Material beställdes och båtar lånades till Långfredagen år 2001. Nerläggningen av slang i vattnet över till Styrsö klarades av medlemmarna själva och även denna gång utfördes dykningen i egen regi.

Vad framtiden innebär för vår förening vet ju ingen men vi får hoppas att andan med mycket eget arbete och engagemang från medlemmarna skall bestå.

 Bilden är tagen framför det gamla schappet innan lokalen blev byggd i nuvarande form. Året är troligen 1947 och några av personerna på bilderna är: Rosa Kindstrand (Torsten är nog i schappet) vilka var kioskföreståndare. Andolf och Agda Karlsson Samt Oscar och Elsa Andersson.

 

Ännu en kioskföreståndare. Drickor går det ju åt så det är bara till att transportera. Kioskföreståndaren Leif Kjellberg står i båten och Yngve Andersson står på bryggan. Bilden är tagen 1970

 

 

 

 

 

Utskriftvänlig version

Reklam

http://svenskasjo.se
http://www.tylo.se/